Direktlänk till inlägg 9 augusti 2013
Gokväll! Nermyst i onepieceŽn, smuttandes på en iskall whiskey för min hals. Efter förkyldningen kom hosta, med flera dagars hosta låter jag nu mer som Joplin. Trött på att inte kunna träna, inne på snart tredje veckan. Linda ringde, hon hade kört ett hårt pass inne på H Gym, Frank hade undrat vart jag var och tyckte det var tråkigt att jag inte var där. Gulligt! Laddar upp till veckan istället, ett konstant vilande och c-vitamin-ätandes..
En kall liten whiskey är inte bara för min joplin röst, utan också för att fira lite.
Ni kanske vet att vi har något som kallas LIA (Lärande i arbete) i vår utbildning, en lång praktik. Förra gånger, i våras, var jag hemma i sthlm. Denna gång ligger lian lite tidigare, redan i slutet av januari. Jag är en sådan människa som alltid ligger steget före, även denna gång. Skolan har inte ens börjat och jag kammade hem min lia igår! Jag menar, vi är 30st i klassen som ska ut på praktik igen, samt så börjar det nu ett gäng "ettor" som också ska ut på lia. Lite smart måste man ju vara, dessutom kan jag sitta och rulla tummarna och bara lata mig, för jag har mitt på det torra och det är så skönt. SBC tyckte att jag var en seriös tjej som var ute nästan ett halvår i förväg.
Hade vart i kontakt med Sundsvalls Beroendecetrum förra veckan, dom ringde tillbaka då jag har en fd arbetskollega som jobbar där, som hade pratat så bra om mig så dom var super intresserade. Igår åkte jag upp dit för att träffa dom.. Efter en kvarts prat och kaffe så hade jag kammat hem hela min lia och jag var så himla glad och dom med. Han berättade chefen att dom väntat på den perfekta praktikanten och med mina meriter och det jag har/gör jobbat med så var han super imponerad. Det slog mig när jag satt där, skrattade och berättade om mig själv och det jag gör och har gjort tidigare, att jag faktiskt är imponerad av mig själv med. När jag var på väg hem och tänkte tillbaka på det jag berättade så blir jag så himla stolt över mig själv, över all denna jobb-kunskap och erfarenheter jag besitter, blott 26år gammal. Idag är det ju en viktig del att utbilda sig vidare och inte stå och stampa på samma ställe. Att vidareutbilda sig idag är ju verkligen framtiden, för man vill ju inte stå på samma ruta med ett halvdant jobb, utan man vill ju ha fina meriter och bra utbildningar som ger ett bra avlönat jobb! Jag är så glad att jag vidareutbildade mig efter gymnasiet, för med varje utbildning kommer nya jobb - ju högre man klättrar destu högre upp kommer man. Idag klättrar ja bara högre och högre på karriärstegen, tackvare att jag inte nöjer mig med vad som helst.
Jag tänker inte avslöja så mycket mer än att detta är ett stoort steg i min jobbkarriär och jag ser fram emot det så jag håller på att spricka! Dom är ju ett 12-stegsprogram så det ska bli helt fantastiskt roligt!
Det är mycket bra förändringar på g nu, till och med min snygga monroe (överläpp) piercing har fått ryka nu. Konstig känsla, den har suttit där i 10år! Lite nya tatueringar är på g, mestadels påbyggnader av dom fina som sitter på lår och mage, jag vet bara inte vilken jag ska börja med :)
Nu ska jag hoppa i kläderna och åka iväg till stugan med hjärtat.
Har bestämt att lägga ner bloggen här på bloggplatsen. Eller ja, lägga den på is iaf :) Jag har startat en ny och kommer att kombinera mitt liv där, allt som händer plus all träning. In och besök - http://beckafle.blogg.se Puss ...
Ett tysk/svenskt sommarbarn, född och uppvuxen i Stockholm. En äkta livsnjutare som sedan några år tillbaka bor i Hälsingland, ute på landet i sitt drömhus med sin älskade sambo.
En pangbrud med båda fötterna inom Försvarsmakten med insatskompetens och en kärlek för tunga vapen och långa övningar i oåtkomlig mark.
Träning är min livsstil och jag befinner mig 24/7 på gymmet i stenhård träning, samt i form av militärträning.
Jag är utbildad Behandlingspedagog med inrikting mot KBT och jobbar inom missbruksvården. Annars hittas jag lättast i min vackra trädgård, eller i min blåa Dodge i cowboyhatt och boots.